Om ni undrar över min träning med luktdisriminering så är den lagt på hyllan, i alla fall med krukor. Kiwi kan helt enkelt inte förstå (läs, jag kan inte få henne att förstå) vad det är jag vill. Vi kommer inte längre än de där duttandena på två krukor. Men så av en händelse läste jag något på nätet igår om kantarellträning, var vet jag inte. Någon hade en tesil som de stoppade i torkade kantareller i för att senare lägga in färska och lära hunden att leta efter kantareller på det sättet. Det låter ju mycket smidigare än att ha omständiga krukor att diska och flytta runt. En liten tesil med en kantarell i! Smart!!! Jag har bokat de första kantarellerna från Bengtsfors eftersom vi inte har några här än, kan de inte komma fort!!! Jag tror dock inte att jag ska börja med te innan jag fått kantarellerna….jag måste lugna mig lite. Jag har fått ny sug på burleken, eller den har funnits där hela tiden men jag vågar ju inte träna för att inte belasta henne för mycket. Det räcker med promenaderna tycker jag.

Här om dagen hann jag tycka att jag var väldigt löjlig innan jag kom på varför det var som det var. Virrigt? Jag gick och tänkte på att Kiwi inte visat något alls sen röntgen av rygg och knän, inte en reaktion förutom att hon inte hoppar in i bilen. Så gick jag och tänkte på det kanske har gått över, hon kanske är frisk. Jag gick och tänkte på vad dumt det blivit nu när hon inte reagerar längre, va dum jag kände mig som drar henne till veterinären och att de skickar vidare bilderna till SKK. Men så slog det mig, hon har ju gått på Metacam sen röntgen.

Precis när jag skrivit detta ovanför så “klämde” Johan på hennes vänsterlår när han hälsade på henne (hon är knasig, hon älskar att man tar på hennes rumpa-det bästa hon har och runt baken) och så pep hon . Fan va ledsen jag blir…..

Igår var min sista arbetsdag på tre veckor – underbart! Vi (vår “avdelning”) ska byta hus på jobbet och jag spenderade gårdagen med att först jobba med bilder från biotopkarteringen och på eftermiddagen packa ner datorn och flytta det sista till det nya kontoret. Sen fanns det inte så mycket kvar att göra annat än att ta flexdag idag, inte mig emot . Jag kunde ju ha gått ner någon timma för att packa upp allt….neeeee .

Igår klockan 15 lämnade jag jobbet och åkte för att handla, väl hemma igen storstädade jag och sen när Johan kom hem tog vi hundarna på en två timmar lång promenad i ösregn. Jag testade mitt nya Lundhags överdragskläder (har kostat över 4000, jag köpte det för 1200=fynd), inte riktiga regnkläder men jag blev bara pyttelite blöt på axlarna. Vi satt gott och slappade i soffan på kvällen kan jag ju säga .

Jag är lite förtjust i att gå ut i regn. Idag ställde jag klockan till 07.00 (ja, jag är knasig) för att hinna gå en rejäl tur med hundarna innan jag skulle ner och klippa mig. Det ösregnar idag med så det blev stövlar och regnkläder på. Jag stoppade ner lite uppletandesaker också för att kunna träna lite. Kiwi får gå som hon brukar, nu går hon på smärtstillande och lite jogging i skogen gör  varken till eller från när man inte vet vad det är för fel…tycker jag i alla fall. Jag kan inte vänta i 100 år för ett eventuellt resultat, hon måste få leva under tiden. I alla fall, upp på berget med två lite motsträviga hundar . Uppletandet gick åt skogen, men vi hade kul i alla fall, förutom att Kiwi fick sig en time out då hon avbröt sitt letande för att äta älgskit. Urk! På stigen som leder upp till toppen (och ner till där vi bor )bildas det en bäck då det regnar. Jag blir som barn på nytt då jag har stövlar och regnkläder på mig och uppgiften att bereda väg för vattnet och ta bort barr och skjutsa på det lite då det stod stilla tog jag gärna på mig. Hundarna tyckte det var så lagom roligt med en matte som skvätte vatten hit och dit och hoppade i pölarna . Men jag hade skitkul! Vi kom hem, blöta (hade andra, så kallade regnkläder på mig nu) men nöjda och jag kunde efter frukost och dusch åka ner för att klippa av mig lite hår. Varför jag skriver allt detta vet jag inte men det är väl så med bloggar, man ska skriva om allt och inget . Oh, jag hämtade även två tavlor som vi beställt från extrafilm. Det är två stora tavlor med motiv från fjällen, det blev jättebra så nu har vi äntligen något att fylla upp väggen med i köket. Den har gapat tomt länge nu. Det kommer två mindre tavlor om någon dag också, man får passa på då det är 2 för 1.

Jag har planerat lite under semestern. Jag ska försöka mig på att åka till antingen Viksjö eller Skuleskogen för att rida på islandshästar i fin natur och så ska jag försöka åka till någon loppis. Det första måste jag bara lyckas med och det andra är inte så svårt då de finns överallt. På måndag ska jag åka ner till Birsta och gå på bland annat IKEA och detta bara för att jag kan , är inte helt van med körkort än fast det är tre år sedan snart hihi.

Jag kom precis tillbaka från badrummet och har nu nästan svart hår…men bra blev det .

Imorgon ska regnet sluta falla säger de, vi får väl se.

Idag har jag fiskat, i ungefär 1 timma . Tittade mer på Johan och Mira, som även de fiskade. Mira hjälpte till genom att iakta och när han fick fisk sa hon det genom att pipa upphetsat .

När Johan tog paus lämnade jag hundarna i hans vård och gick iväg för lägga två spår. Kiwis var ett jätteenkelt, så rakt som möjligt men ändå över lågor och runt kraftigare lågor som jag inte kunde gå över. Det var rätt snårigt vilket också märktes efter lite drygt en timma då vi gick spåret. Jag satte på Kiwi sin sele (Miras egentligen ) och lina och så gick vi fram till starten. Jag var helt tyst och rätt så nervös, Kiwi har inte velat följa ett människospår på ett år. Men det blev en klockren start, sniff och lugnt iväg , precis som vid blodspår. Hon snurrade dock in sig en bit in i skogen (varför springa runt och emellan flera träd på samma gång ), spåret hade kanske inte lagt sig helt och då fastnade hon. Men direkt jag hade kommit fram och trasslat ut henne så satte hon igång igen och denna gången gick det bättre. Hon gick nästan exakt där jag gått och lugnt och metodiskt nu med. Dock hamnade hon förbi slutet med en halvmeter men kände doften av god kattmat och vände snabbt . Jag jublade av glädje! Vid slutet hade jag även lagt en “pälskant” från en jacka och när kattmaten var slut började jag dra den längs backen, och se på den hon taggade till och tog den så vi kunde kampa! Hon har vilat, det märks . Efter buset gick vi raka vägen ner till Johan där jag exalterad berättade allt . Jag var även tvungen att SMS:a Hanna och berätta .

Miras spår fick vänta i ytterligare en timma, det var ett enkelt spår nästan som apellspår. Jag är ju nybörjare . Hade även lagt ut två små pälsleksaker åt henne i stället för pinnar. Hon var betydligt snabbare ut och i spåret, hittade första saken och tittade på mig “se här vad jag hittade”! Vi bytte den mot godis och iväg igen. Direkt hon var lite för snabb och gick åt fel håll upptäckte hon det och sprang tillbaka till kärnan och fortsatte, det var ju ett tag sedan hon spårade så det gick nog lite för fort och var lite slarv. Men dutti, det var hon. Hittade även andra saken och slutet var gott . Jag hade med mig pälskanten så vi lekte en del efter kattmaten var uppäten, hon var taggad. Gav henne leksaken ute vid stigen och sa ” gå till Johan” och vips så var hon borta . Hon hade varit hos Johan några minuter då jag kom dit .

Kiwi är så go när vi är ute och jag slappar, hon snosar först runt överallt i närheten och sen går hon tillbaka till mig där jag ligger och läser och så lägger hon sig ner bredvid mig. Varje gång gör hon detta . Jättemysigt!

Kiwi fick även prova på att vada och busa i vatten idag. Hon kan sitt och ligg i vatten .

Räknas detta som trix tro , vad jag vet är det inte många badkrukor som inte ens vill simma som lägger sig ner i vattnet . Jag ska träna detta lite mer tror jag, underbart att kunna lägga henne i vatten varma dagar.

Sötnosen gillade att springa runt i vattnet

och efter lite övertalning vadade hon till och med i magdjupt vatten. Snart kanske hon simmar frivilligt…inte som här om veckan:

Förresten, jag tog mig en bayleis förra lördagen då jag och Johan var på båttur till Ångermanälven…något hände med mina ögon:

Gott var det i alla fall .

Både på onsdag och torsdag kväll åkte jag och två (på onsdagen tre) arbetskamrater till en liten sjö vid havet för att bada. Hundarna var givetvis med . Det var underbart väder och efter en promenad runt sjön stannade vi vid en klippa och hoppade i. Alla andra var där kvällssolen var och vi tog skuggsidan helt för oss själva , solen speglade ju vattnet och det var ju där vi skulle var . Mira får man ju kommendera att hon ska bada, även om hon inte hoppar utan att jag säger det så märks det att hon gillar det då hon väl är i. Hon flyter som en kork och vi kom på att hon liknar en bäver som simmar, hela ryggen är ovan vattenytan. Kiwi stannade kvar på stranden, henne säger jag inte att hon ska bada utan att hon har flytväst och att jag är med och kan stå i bott så det får bli andra badställen. Det var så underbart att bada, kändes som semester! På onsdagen förflöt allt lugnt men på fredagen hände en sak som kunde gått riktigt illa, det hände inte i vattnet utan på land. Kiwi hade flexikoppel på sig, helt utdraget så hon kunde gå upp på klippan och inte bara nere hos oss. Mira och hon satt tillsammans uppe på klippan när vi hörde oväsen i skogen. Mira reste på sig och Kiwi skällde till. Jag såg att det kom en kvinna som nätt och jämt kunde hålla i sin schäferhane. Jag, som simmade i vattnet satte Mira ner och sa tyst till Kiwi och sen berömde henne då hon ändå var relativt lugn. Hon är ju “lite” rädd för schäfrar som ni säkert har hört redan. Jag sa åt kvinnan, som hade stannat att hon kunde gå förbi och att mina inte skulle gå fram (Kiwi kunde inte nå stigen och Mira gör det man säger att hon ska göra) . Vad gör kvinnan?! Hon går runt hundarna och ner på andra sidan, kanske fem meter ifrån dem. Kiwi kunde lätt ha gått fram vilket hon inte gjorde men ändå. Hon går ner till vattnet (snarare kanar efter hunden som tittar än på oss och än på hundarna med svansen i vädret) och vi är helt förstummade. Jag började simma närmare land men hann inte helt fram förrän hon släpper (!) hunden och säger att han säkert bara vill bada…eeehh va? Han vänder om och går raka vägen upp mot Kiwi. Mira sitter kvar men Kiwi ställer sig upp med svansen mellan benen och hela rumpan ner mot marken och öronen är helt bakåtstrukna. Total undergivenhet med andra ord. Jag funderar på om jag ska gå upp men samtidigt kan ju det bara förvärra saken och jag är helt säker på att skulle schäfern attackera Kiwi, ja då sitter inte Mira kvar längre utan ger sig in för att försvara. Jag ropar till kvinnan att Kiwi är rädd för schäfrar så detta måste gå bra!!! Samtidigt berömmer jag Kiwi för att hon är tyst och lugn och inte gör något (som att skälla till eller försöka fly bort). Schäfern går runt Kiwi och hon backar baklänges ner på klipporna, fortfarande med samma undergivna uttryck. Jag tycker så synd om min tös! När kvinnan tar tag i halsbandet känner schäfern troligen stöd och gör utfall med ett helt annat skall och uttryck än tidigare. Kiwi är nu flera meter från schäfern och det faktum att kvinnan åker på baken några dm oroar mig inte, bara hon inte släpper halsbandet! Hon säger lite frågande, ja, vi får väl gå och bada någon annan stans. Ja va fan tror du vill jag säga men säger, snäll som jag är i alla liknande situationer ( ) bara ja. Trodde hon verkligen att vi skulle gå upp och flytta undan hundarna så att hon med hennes schäferfan kunde bada? Så var hon borta. Allt detta gick så oerhört fort och jag är i efterhand glad över att jag inte gick upp, det hade blivit halkigt och ganska stressat för att hinna fram och jag vet som sagt inte om jag hade bidragit med så mycket bra. Jag tror mer tvärtom, att det faktum att jag stannade i vattnet gjorde så det blev relativt lugnt. Hade inte ägaren tagit i halsbandet kanske allt hade gått bra, även om jag är glad att hon gjorde det så inte Kiwi försökte fly från schäfern – fast i ett halsband med en lös schäfer efter sig. Stackars min tös! Då hade nog Mira inte blivit så glad och Mira vill man inte se sur, det kan jag lova er. Mira satt dock hela tiden, som jag sa till henne på klippan och iakttog. Hon är duktig lilla Mira . Kiwi var inte så glad efter det utan jag såg oro i blicken och hon höll sig nere på klipporna nära mig, men innan vi gick upp så hade hon återhämtat sig nästa helt.

Johan sa igår att Kiwi har ändrat sig och jag håller med. Hon är lättare att få till att koppla av i olika situationer och när vi står och pratar med grannen hälsar hon först och sen går hon lugnt omkring och allt som oftast lägger sig ner och väntar på att vi ska gå på promenaden. Den magiska gränsen var helt klart då hon fyllde tre i maj. I höstas blev hon rabiat och skitjobbig då hon vilade från träning och motion och  jag tänker tillbaka på i vintras då hon faktiskt inte låg högt i kurs hos oss. Nu är hon i stället lugn och nästan som att hon har accepterat tråkigheten i hennes liv. Jag hoppas att det inte är så! Hon får gå nästan som vanligt nu, förutom att vi håller henne borta från hoppande och studsande på block och i berg. Vi har lite dragkamp inne (vi som precis kom igång med burträningen med leksak – det var såååå kul!) Jag tränar inte än och kommer nog inte kunna göra det tyvärr, jag har nästan accepterat att hon inte kommer bli agilityhund. Jag får ge mig i kast med lydnaden när semestern börjar tänkte jag. Jag och Johan kollade in henne igår då vi var på promenad och hon går fan inte bra. Hon går stelt och ryckigt och ofta i passgång. Höger bak vrider hon dessutom inåt. Är det byggnadsfelet som bidrar till att hon har ont? Jag undrar också om det verkligen är muskel, för allt detta började ju i november och bara med pip då och då…känns lite konstigt att det skulle hålla på än med två viloperioder och inflammationshämmande.

Förlåt att jag tjatar om Kiwis skada, men den är svår att koppla bort.

Inatt vaknade vi av att regnet öste ner, det lät som ett tåg som rusade fram. Idag är det sol och moln och 16 grader ungefär. Vi ska ta med mat och åka ut till havet, kanske blir det ett dopp . Får se om Kiwi ska i, vi kommer vara i en vik så kanske är det tillräckligt varmt. Ha en trevlig lördag!

Igår var det en varm dag, att jobba inne på ett svalt kontor och sen komma ut i värmen var som en chock. Stackars Johan som fick gå och hämta bilen vid verkstaden vid lunch. Jag tog den halv två och hämtade Kiwi för att åka till veterinären. Väl där skeppades vi in i röntgenrummet, utan fönster och bara en fläkt som surrade…tack vare den var det uthärdligt. Så hämtades vi in i ett annat rum (kunde jag inte fått vänta i väntrummet hela tiden) där Kiwi fick sin spruta och munkorg, tydligen något alla får då de kan hugga till fast de sover. Jag gillade det inte och självklart hände det inget då hon sov förutom att hon drömde lite. Så tillbaks till röntgenrummet där fläkten nu stängdes av för att kunna röntga. På med de där lätta svala skydden och så satte vi igång. Puh, det var varmt! Bilder togs på rygg, båda knäna och höfterna. Men icke sa nicke, det syntes ingenting. Allt såg så bra ut så…suck. Så nu är bilderna skickade till SKK så de veterinärerna kan kolla lite mer på dem. Så får vi se om de ser något. Jag har dock bestämt mig att jag inte kommer åka till Strömsholm med henne så som hon är idag. Jag kan givetvis inte sätta igång med agilityn men kommer efter en kortare viloperiod nu, vi går bara 30 minuter sätta igång henne som vanligt med lek och bus och långa promenader. Så får det gå som det går, visar hon igen att hon har väldigt ont så får jag tänka om men jag vill inte åka ner med henne som hon är nu i alla fall. Fram tills vi får svaret från SKK så kommer hon gå på Metacam, så hjälper kanske det till extra också.

Vi får väl se.

Jag slår på stort, tredje inlägget idag.

Träffade Sandra med Troja klockan 20 för att gå en promenad. Kiwi blev jätteglad över att se en likasinnad…alltså en som vill springa . Troja reste ragg och var lite osäker till en början…typ två sekunder, sen var de igång.

Troja är så fin tycker jag, en svart kelpie…det är drömhunden det.

Vi gick en långsam promenad med många stopp för att fota och bara titta på hundarna. Träffade på en kines och Kiwi visade åter igen att de är ena läckra hundar. Hon träffade en på västkusten förra året som hon tyckte var assnygg och hon blev inte besviken över denna herre. Troja var under tiden han var där ett minne blott

Han var bara sååååå läcker tyckte hon .

Vi gick i alla fall vidare utan den läckra nakna saken och hamnade vid strandpromenaden. De hade öppnat upp i vassen så det blivit en liten badvik, med lera men vem är så noga. Inte Kiwi i alla fall som glömde bort att vattnet blir djupare längre ut och satte fart efter änder ute i vattnet, jag visste att jag inte skulle få stopp på henne när hon väl kommit så långt utan stod med förväntan och kollade vad som skulle hända…och jovisst, hon sprang rakt ut och plums ner i vattnet då det blev för djupt. Hon vände om på en femöring och kom tillbaka till oss som stod och gapskrattade åt hennes tilltag och snopna blick. Men nu var hon ju blöt så varför inte leka lite i leran och i vattenbrynet?

Hon var ganska fin efter “badet”

Sandra sa något som jag först inte alls trodde var sant, att Kiwi skuttar runt och är mer i luften än på marken. Så kan det ju inte vara tänkte jag, men så kollade jag bilderna nu och visst är det så. I nästan alla bilder har Kiwi någon del av kroppen i luften, andra hundar springer…Kiwi skuttar .

Nu har jag en väldigt trött hund och jag själv är nöjd. Jag hade gärna varit ute längre, det får bli nästa gång. Mycket trevligt hade jag i alla fall och det är kul att lära känna någon här i stan, nu är jag uppe i två hundägare .

I fredags satt vi och slappade på vår balkong efter en shoppingrunda på stan. Vår bil pajjade på väg hem från semestern, eller ja den går att köra med men hjullagret på vänster framhjul började låta så när vi var i Kramfors så efter vi hade hämtat katten på pensionatet och kommit hem så vill vi inte gärna åka ut igen. Så vi satt alltså där och läste lite turistinformation om Härnösand, vi ville veta vad som hände. Så såg vi lösningen på vårt dilemma, att inte kunna ta oss från lägenheten och ut till havet. En båttur med middag och gott att dricka! Det fanns inte så mycket för mig (givetvis, är van vid det här laget) men bara att få komma ut lite och dricka lite vin och njuta av havet lockade. Turen skulle gå från Härnösand till Höga Kustenbron och tillbaka igen och två platser bokades ute på däck.

Dagen började dock tidigare än så, vi vill ju verkligen njuta av den ljusa tiden så vi ställde klockan till 04.00 (jag vet, totaltknasigt) och tog med Furminatorn och gick ner till strandpromenaden. En härlig morgontur i 14 graders värme och strålande sol – jo solen var uppe och lyste. Åt frukost då vi kom hem och sen la jag mig igen och sov några timmar till. Härligt!

Båtturen började klockan 18 på kvällen och höll på till 22. Vi hade jättekul! Det var en mycket rolig trubadur som spelade och jag åt räkor och kex och bröd och drack vin och cider…och magen höll . Känner mig för övrigt helt bra igen. Vi hamnade bredvid ett par från Stockholm och hade mycket trevligt. Johan lyckades välta ut min cider en gång, det var enda incidenten . Jag var dock snabb och fick bara över armen och räddade kläderna, dessutom var cidern inte god . Vägen hem gick förbi Mc Donalds, jag hade fått sug på den nya marängswissen….mmmmm den var god .

Imorgon är det röntgendags för Kiwi, Johan ska lämna in bilen på morgonen och får gå och hämta den på lunchen så jag kan ta den halv två. Han är snäll min karl , det är en bit att gå på lunchen och det blir jobbigt i värmen. Jag har bestämt att ryggen ska röntgas och jag antar att det även blir knät och höften. Eventuellt ska de skicka iväg plåtarna till de på SKK för att kolla också. Jag har inte märkt så mycket på fjällturen att hon har ont förutom att hon verkar tycka att långa trappor är jobbiga och det faktum att hon vägrar hoppa in i bilen själv. Jag tog beslutet att strunta i hennes knä under semestern, att gå ändå och hjälpa henne in i bilen och med trappor men annars låta henne stojja. Hon var så lycklig över att få gå igen och det syndes så väl! Även ikväll ska hon få röjja, vi ska träffa en tjej med en svart kelpietik. Jag fotade hennes hund på hundutställningen på klubben för ett tag sedan och nu har vi bestämt att gå en tur klockan 20 ikväll. Jag tänkte först att Kiwi inte skulle få följa med men nu tar jag med henne ändå och hon ska få leka. Så får vi se efter röntgen om det blir total vila igen. Är det så att de inte hittar något kommer jag prova att vila henne igen och göra samma sak, men sen får det vara. Jag kanske är elak men då får hon strutta och vara den hon är och så får jag skita i agilityn helt enkelt. Så tänker jag nu, vi får se imorgon om jag ändrat mig.

Vilken underbar semester jag har haft, jag kan även räkna in Johan och hundarna i det uttalandet. Vi har njutit! Vi lämnade Qeso i måndags och åkte direkt till Skäckerfjällen (länkarna innehåller bilder). När vi kom förbi Östersund började bergen torna upp sig och från Järpen var naturen underbar, men vädret inte lika underbart. Molnen tornade upp sig och när vi stannade till en gång för att ta kort på Åreskutan så blixtrade det till och mullrade en stund efteråt, det var ganska nära så vi satte oss ganska snabbt i bilen och till dundrande regn åkte vi vidare. Lite mysigt var det men det gick ju inte så fort om man säger så . Väl framme var åskan borta och solen tittade fram. Vi insåg snabbt att detta var paradiset .

Sån här utsikt hade vi från vår stuga:

Här försökte Johan sig på självutlösaren…han hann inte riktigt ända fram *fniss*. Jag frågar mig varför han inte kunde stannat innan mig istället för att försöka ta sig förbi .

Vi ombestämde oss flera gånger under vår fjälltur på tisdagen, till slut bestämde vi oss – mitt i skogen – att vi skulle ta oss upp till toppen eller i alla fall upp på sidan på fjället längst till höger. Bilden är tagen från vår stuga. Vi kunde ta bilen så lågt som till längst till vänster i bilden, innan vattnet ni ser i skogen.

Vi siktade in oss på den lilla snöfläcken längst till höger.

Det var perfekt väder, moln och lite sol ibland. Hundarna njöt och vi likaså. Vatten behövdes inte bäras med till dem då det rann fjällbäckar lite här och där.

Innan vi kom upp överhuvudtaget till fjället så gick vi genom en vacker skog med granar och lavbeklädda fjällbjörkar. Vid vår fika irriterade jag mig över Kiwis gnäll och visade det tydligt, jag tror dock inte Kiwi fattade vad jag menade .

Det var tungt i slutet, att gå uppför. Det tog tre timmar från bilen och upp på fjället (så mycket för att jag inte skulle gå så långt ), jag tog det lugnt och vilade ofta – men det hette att jag fotade givetvis . Men det var värt det, kolla in denna tavlan:

Jag hade som mål att ta mig till snön . Hundarna godkände det beslutet

Johan gick lite längre upp på fjället men jag vilade mig och la mig ner lite, bredvid en renskit .

Alldeles för tidigt begav vi oss tillbaka igen, nu i efterhand hade jag gärna stannat lite längre där uppe men det får bli nästa gång .

Fjällhundar . I sitt rätta element äntligen .

Vi sov två nätter i stugan med den underbara utsikten och åkte sedan vidare över fjället, in i Norge och tillbaka igen mot Åre. Fjällvägen var underbar, vi stannade till vid ett hägn – troligen där de samlar ihop renarna. Kiwi och Mira blev tokiga där inne, det var varmt och vått i backen:

Kiwi drar sig framåt längs backen samtidigt som hon tjuter åt Johan som hetsar på henne .

Sen blev det givetvis bus:

Som sagt, utsikten var underbar!

När vi kommit till Åre kommun åkte vi till Tännforsen, det vattenfall i Sverige som släpper fram mest vatten.Det var jäkla mäktigt!

Hundarna tyckte att det var sådär, gillade nog inte riktigt att inte förstå vad det var som lät så…och lät, det gjorde det. Dessutom var det förbannat varmt. Jag tänker på Irland eller Skottland när jag ser på bilden, har aldrig varit där dock så jag vet inte .

Vi besökte också Åre en kort stund och där handlade vi innan vi åkte vidare till Brattmogården där vi skulle bo. Väl där inser vi att vi åter igen har dragit vinstlotten när det gäller boende. Ett hus för oss själva då det inte var andra som skulle bo just där hundar var tillåtna, mysigt rum och underbar utsikt. Som extra bonus var det även här tyst och lungt…aaaaahhh.

Efter en god natts sömn åkte vi vidare mot Östersund. Det var även denna dag väldigt varmt. Vi stannade till vid Ristafallen, där tydligen Ronja och Birk hade sin forsfärd. Kul att se och faktiskt trevligare och mysigare än Tännforsen.

Här kunde vi gå ut på klipporna och sätta oss en stund och det var inte så öronbedövande som på det andra stället. Kiwi hittade sig ett nöje, plocka upp drivved från fallet som hade hamnat i en vattensamling bland klipporna. Det slutade med att hon föll i nästan helt. Lite panik och sen var hon uppe igen, blev inte ens helt blöt – attans .

Detta kan jag nog säga var Kiwis höjdpunkt, hon älskar att busa i vattnet och att hämta goa, halvmjuka pinnar . Att ramla i fanns dock inte med i beräkningarna .

Vi bestämde oss för att inte stanna ute en dag till som beräknat, det var för varmt och varken vi eller hundarna orkade gå några längre sträckor. Sista stoppet blev Döda fallet lite väster om Östersund. Det var varmt! Vi undrade om hundarna skulle orka gå i stekande sol ute i fallet men det gick bra och vi gick lugnt.

Ganska mäktigt och konstigt att gå mitt i ett fall och det var så tyst. Här har det fallit mängder av vatten men tack vare en miss i planeringen – att det blev en hög vårflod så misslyckades en avledning av vattnet och en hel sjö plus fallet tömdes på några timmar. Allt för att man ville få ner timmer. Männsikan…suck.

Summa av det hela. Vi kommer göra detta igen, speciellt Skäckerfjällen!!!

Ja, jag vet att jag har tjatat av detta några dagar nu. Men det ska bli så kul att åka till fjällen, jag har aldrig varit där . Det är Skäckerfjällen i västra Jämtland som är målet. Vi hyr en stuga och tar dagsturer därifrån. Jag har packat hundarnas väska med mat, vattenskål, leksaker, godis, kattmat, långlina till Mira (hon får i alla fall ha den släpandes, även om hon inte jagar så kanske det inte ser så bra ut att hon är helt lös…får se om det ändras ) och en spårsele. Ja, jag tänkte att vi skulle lägga åtminstone ett spår till damerna. Jag ska prova om Kiwi har lust igen och kommer lägga kattmat i slutet. Mira får nog samma sak även om hon har lång erfarenhet av spår, men hon kommer ha leksaker liggandes i spåret också. Vi får väl se hur pigg jag är på det när vi kommer dit, men som det ser ut nu så mår jag bra mot för bara någon dag sedan . Vi ska även se Tännforsen och  Döda fallet på väg hem, sen får vi se vad vi stannar till vid.

Även Qesos väska är packad, han ska på pensionat. Känns lite jobbigt att lämna honom, han med alla hans problem men det kommer nog gå bra. Hoppas det i alla fall så vi kan åka iväg på sånt här fler gånger. Han har sin fäll, mat och ett snöre med sig. Kommer nog inte leka något och jag räknar med att han går ner några hekton, lilla killen som redan nu är smal. Mammas lilla gris!

Johan är ute och fiskar än, eller nu är de nog snart på väg hem föresten. Jag ska göra en laxrätt med cashewnötter och chilli (inte den bästa mat för mig nej, jag får låta bli chillin till mig) när de kommer hem.

Det är så svårt med kläder, givetvis är fridluftskläderna med och även ett par jeans, ett par kortare jeans…ja vad heter det, piratbyxor kanske (?), ett linne, mysigare byxor att åka i och en till grön tröja. Asch det får vara så, det är ju inte så att vi ska på bal . Ska ha med mig ett par tofflor och förutom kängorna ett par tennisskor. Regn verkar det inte bli, men de kläderna får ligga i en påse i bilen ifall .

Nej, nu är jag ju hungrig…när kommer de…?

Hade glömt att jag fotade igår .

Kiwi har verkligen fått en filosofisk sida nu när hon blivit en stor tjej…trodde jag i alla fall då hon satte sig ifrån oss och snosade och kikade ut över viken:

men sen kom jag ju på att hon vaktade maten i väskorna .

Så här såg det ut där vi var, ursäkta kvaliten jag har inte orkat redigera (fy på mig ).

Ja vad säger man, alla utom två av mina älsklingar är med här (Kiwi och Qeso saknas ).

Ser ni spöket?

Även denna bild har mycket att önska, ingen blixt på, inte så ljus och framför allt kunde jag ha dragit ner tröjan . Vi provade i alla fall självutlösaren och så här blev det.

Johan tog ju hundarna in i skogen lite och skogen var verkligen fin.

Kiwi blev som sagt trött….väldigt trött

Jag har bara mått lite illa idag – wiiieee. Jag ska ta det lugnt imorgon också och på måndag blir det ju bilåkning till Jämtland. Nu är det dags för lite havregrynsgröt .