Först vill jag säga att det skyddade inlägget inte är något hemlishemlis utan en möhippa jag var på som jag ville lägga ut bilderna till privat.

Nu tillbaka till mig och mitt .

Jag är så glad, jag vet att jag tjatar om Kiwi och henns hormoner men det känns så rätt…att kastrera henne menar jag. Nu är hon den hund jag vill ha, den hund jag köpte men som försvann fort och som jag bara har upplevt några månader sen jag köpte henne. Jag har inte kunnat träna uppletande sen i mars, hon har svajsat ut i rutan och tagit pinnar (om jag hade tur) eller inte ens engagerat sig för att leta. Jag trodde jag hade gått för långt fram och backade, utan resultat eftersom hon inte ens ville ta i leksakerna. I torsdags gjorde jag och Hanna en ruta och hon fick leka lite med Kiwi innan hon sprang ut med leksaken i ena hörnet. Jag kom på att jag inte hade tagit upp något godis och vände Kiwi bort från rutan några sekunder (bannade mig själv något enorm när jag kom på vad jag gjorde). Hanna gick, ointressant och långsamt över till andra delen av rutan (detta för att Kiwi inte skulle springa dit då jag släppte henne, det roliga var där hon hade sprungit ut) och la en rulle (sökmarkeringsrulle) där och gick ointressant och långsamt in igen till mig. När hon kommit in sa jag “leta” och ut sprang en hund i 100 knyck! Hittade leksaken på mindre än tre sekunder, jag överdriver inte och kom in lika fort. Jäklar va glad jag var! Belönade med lek och sen förflyttade vi oss till andra delen av rutan för att skicka ut henne direkt igen. Här sprang hon lika fort ut igen men vände till den del av rutan där första grejjen låg. Efter lite letande runt där, i god fart sprang hon över till andra sidan och hittade rullen! Sprang fort som attan in igen till mig där massor av godis väntade. Jag är för första gången på väldigt länge jättetaggad att träna uppletande och sök! Ännu roligare var det att Hanna sa vilken skillnad det var på henne. Hon är ännu vackrare nu enligt Hanna och står inte som en säck potatis utan uppsträckt med levande ögon. Jag ser det, men ännu roligare var det att andra ser det!

På promenaden idag gjorde vi en ruta igen, men jag måste lugna ner mig. En sak i taget i rutan måste det bli, jag vill inte ha en hund som springer hela rutan på samma gång utan med raka skick. Men hon letade och fann, tre gånger! Trött blev hon men inte av att springa eller leka utan av värmen.

Operationen sker den 21 juli! Jag är så glad att jag inte behöver vänta tills i november som annars skulle bli fallet. Hon har nämligen redan börjat fälla och efter fällning kommer slöhet och efterslöhet kommer september och löp, sen rullar det på tills jag ger henne galastop och det vill jag inte. Det som är ännu bättre med detta är att vi kan komma upp och fjällvandra som det var planerat i augusti! Nu känns det som om det kommer ordna sig .